Ja, det är mycket att hålla reda på och det kan vara en snårig djungel där ute.
Det här är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum och väcker lika starka känslor varje gång.
Men oavsett vad vi tycker, så finns det lagar, regler och paragrafer som reglerar detta.
Sen att det då finns en enorm gråzon där det är lätt att irra bort sig i gör ju inte saken lättare för oss stickare. Ska villigt erkänna att jag själv virrat omkring där ett antal gånger, men jag försöker bättra mig hela tiden.
Jag har försökt sätta mig in i ämnet och känner väl att jag börjar få någorlunda koll på vad som gäller.
Mäh, säger ni nu! Hur är det med dina Lovikkavantar, det finns ju inte en chans att hon har så stor släkt som behöver så många vantar!
Nä, helt rätt!
Men jag är också en ganska försiktig general, och vill försöka få saker och ting rätt från början. Så därför har jag kollat upp ett par saker i ämnet Lovikkavantar, som ju är lite speciellt, eftersom de har ett visst varumärkesskydd. (Kom ihåg att skilja på begreppen!)
Har stickat dessa vantar under många år och i början gjorde jag som de allra flesta, jag hade inte vett att ta betalt för det jag gjorde.
Men snart började jag få en del förfrågningar om jag kunde sticka på beställning. Javisst, men då måste man ju få betalt och vad gäller då?
Jag förkovrade mig lite på nätet och läste om historien kring Lovikkavanten. Läs gärna
här om ni vill veta lite mer.
Det var alltså Erika Aittamaa från byn Lovikka som en gång skapade Lovikkavanten och därefter har traditionen hållits vid liv främst i byn Lovikka. Husmodersföreningen i byn såg 1961 till att vanten fick ett varumärkesskydd. För att få kallas "Äkta Lovikkavante" ska den vara stickad och beredd på traditionellt vis i byn Lovikka. Det är också bara dessa som får märkas med sigillet eller märket, Äkta Lovikkavante, som ser ut så här:
 |
Bild från PRV |
Jag började alltså där.
För ett par år sedan ringde jag en mycket trevlig dam i Husmodersföreningen i Lovikka. Har tyvärr tappat bort hennes namn (mycket slarvigt, jag vet!).
För det första blev hon glad över att jag överhuvudtaget ringde och frågade om vanten och om vad som gällde vid försäljning. Hon kunde väl kanske inte ge ett helt entydigt svar men jag fick veta att jag kunde fortsätta i min omfattning men vi var också överens om att det inte var ok att kalla vanten "Äkta Lovikkavante" utan gärna kunde benämna den "Vante av Lovikkatyp", "Vante i Lovikkagarn" eller bara "Lovikkavante".
Helt OK för mig!
Nå, tiden gick och nyfiken som jag är ville jag veta lite mer och skrev ett brev till PRV (Patent- och Registreringsverket) som har hand om och registrerar olika former av produktskydd.
Så här såg min fråga ut:
Hej! Undrar om
"Lovikkavanten" har något varumärkesskydd eller något annat skydd. Hittar inte
något i databasen. Diskussionen kommer upp då och då bland oss "stickare" och
det vore roligt att veta hur det verkligen ligger till. Mvh
Ann-Britt
Och här är svaret från PRV:
Hej!
Tack
för ditt brev.
Det
finns ett varumärke registrerat som innehåller orden LOVIKKA
VANTE.
Det
som är skyddat är logotypen bilden i sin helhet.
Om
orden i märket är skyddat är svårt att säga antingen får man ansöka för att få
det prövad eller om man hamnar i tvist, då kan allmändomstolen som kan avgöra om
det är skyddat enligt den varumärkes registreringen man gjorde 1962 eller om det
är inarbetat varumärket.
Efter att ha fått ett ytterligare förtydligande från PRV har jag tolkat det som att det är sigillet/logotypen som är skyddat. Detta märke får bara märka vantar som är tillverkade i byn Lovikka på traditionellt vis och de kallas då "Äkta Lovikkavantar".
Om jag har förstått det rätt så kan även själva vanten bli skyddad som ett varumärke ("inarbetat varumärke") men då måste det till någon form av prövning.
Jag är medveten om att det kan bli många reaktioner på dagens inlägg, men jag ville bara dela med mig av det jag har fått veta så här långt.
Känner mig rätt trygg just nu med min egen verksamhet och jag skulle aldrig drömma om att kalla mina vantar för "Äkta Lovikkavantar".
Tar alltid tillfället att dela med mig av historien och önskar nästan att denna unika vante hade ett starkare skydd.
Och i övrigt vill jag bara säga att med sunt förnuft och med en god kontakt med våra mönsterdesigners så behöver vi inte riskera att gå ner oss i det juridiska träsket.
Respekt!
Ha det bra alla vänner så hörs vi snart, var så säkra!