Studiebesök

Den som kikat in hos mig på Instagram har nog inte kunnat undgå att se vad jag pysslat med på garnfärgningsfronten senaste tiden.
Testfärgning av underbart finullgarn från Jakobgården.

Detta är det första lilla steget till ett framtida samarbete mellan mig och Katarina som driver fårgården.
En produktutveckling för Katarina som i dagsläget säljer ofärgat garn från de egna fåren och vill ha lite fina färger som komplement.
För min del känns det helt fantastiskt att kunna erbjuda handfärgat garn från får som betat inte så långt hemifrån och som jag kan garantera lever ett fint fårliv.

Nå, resultatet av testfärgningen ser ni ovan. Riktigt nöjd med hur det artade sig.
Färgerna är nyanser som jag vet att Katarina önskat sig.

Det är alltid spännande att färga en ny kvalitet. Olika garner kräver olika mycket pigment för att uppnå det önskade resultatet och det finns ingen genväg, bara att testa sig fram.
Kan också tillägga att finull gör det extra spännande eftersom det filtar sig VÄÄÄLDIGT lätt.
Men efter det här testet känner jag mig rätt trygg och vet ungefär hur mycket hantering garnet tål.


När nu det färdiga garnet var klart för leverans passade jag på att planera in ett litet studiebesök hos Katarina på Jakobgården.
Kanske ska nämna att våra vägar korsades under Får- och ulldagen i Överkalix sommaren 2015.
Katarina var med som arrangör av Hantverksveckan och jag deltog med mina garner på ovan nämnda Får- och Ulldag.
Hantverksveckan går av stapeln även sommaren 2016 och här kan ni läsa mer. Väl värt ett besök!


Jamen studiebesöket då!?

Sagt och gjort.
Rattade Subarun mot Överkalix och Boheden. För att komma till Boheden och Jakobgården är det isväg som gäller på vintern och färja när det är tillräckligt mycket öppet vatten.
Idag blev det färja.

Framme på Jakobgården visade Katarina mig runt i fårhuset och berättade om fåren och årets lamning.
Åh, vad mysigt att se alla tackorna med sina lamm.

Lamm i olika storlekar. De förstfödda redan riktigt stora och de senaste tillskotten, bara ett par dagar gamla, ännu så små.
Några tackor hade ett enda lamm att hålla rätt på medan flera hade både två och tre stycken.

En riktig supermamma hade hela fyra (!) stycken fina och pigga lamm.

Efter ett par koppar gott kokkaffe vid köksbordet och lite garn-/affärssnack så var det dags att styra kosan hemåt igen.
I baksätet en stooor kasse med härligt finullgarn, bara att stoppa ner i grytan. Känner mig rik!
Garnet känns ännu mer exklusivt nu när jag med egna ögon fått se och med egen hand fått klappa både nuvarande och blivande producenter.

Tack Katarina för att jag fick komma förbi och på återseende!